HTTP://AMYCGRAHAM.BLOGSPOT.COM
Jag förstår om ni är trötta och inte alls står ut med mig och mitt velande och trevande och krånglande. Men om ni vill, så finns jag här nu: http://amycgraham.blogspot.com
HTTP://AMYCGRAHAM.BLOGG.SE
NI SOM FORTFARANDE HÄNGER KVAR HÄR, GÖR INTE DET. KOM HIT ISTÄLLET!! JAG ÄR IGÅNG IGEN.
AMYCGRAHAM.TUMBLR.COM
Okej, jag tror jag har löst det. Jag har helt tappat suget på alla dessa långa inlägg med text och bilder på vad jag har haft för mig om dagarna. Kanske för att jag aldrig gör något värt att visa längre? Hur som helst passar inte detta blogg.se format riktigt mig längre. Jag byter till tumblr istället, men en ytterst personlig sådan. Bara lite enklare och mer direkt på sak. Och jag lovar en mycket mer frekvent uppdatering. Kanske tillfälligt, kanske för alltid. Jag vet inte. Vill bara så hemskt gärna att ni följer med mig. Det kommer finnas en knapp med texten "ASK ME ANYTHING" och jag vill att ni använder den. Jag känner mig mindre ensam då. Bekräftelsebehovet ni vet. Det skulle göra mig så gott om ni skulle vilja fylla det. PUSS. http://amycgraham.tumblr.com
?
Jag börjar tröttna på det här med att blogga. Eller på formatet, inte på konceptet. Äsch, vi får se vad jag gör. Lovar att säga till!
page
ofett
Livet just nu är inte helt okej. Är precis hemkommen från världens kanske sämsta lilla tripp. Åkte ju till Göteborg för att se Frank Ocean och INGRID. Jag fick inte se nån utav dom. Jag har liksom stora tomrum i mitt hjärta som aldrig kommer bli fyllda känns det som. Vid ett tillfälle satt jag på riktigt på en trottoarkant och grät.
NEJ, tacka vet jag Stockholm och Popaganda.
NEJ, tacka vet jag Stockholm och Popaganda.
regn
Såhär såg jag ut idag. I en hårig tröja och min standardklänning.
hennes och fucking mauritz
Jag har fått två nya fäblesser - babypink och håriga tröjor. Alltså är denna drömmen. Jag lär vara grotesk i den, men ändå.
alla-dar-i-veckan-babes
spotifylista över juli månad
roligare än såhär blir det liksom inte
En bra grej med att jobba nästintill vareviga dag är att man aldrig hinner ha sina egna vanliga kläder vilket gör att man inte heller hinner tröttna på dom. Just nu är detta standarden på mina lediga dagar:
you'll never get away from the sound of the woman that loved you
världens bästa band
Alltså. Arctic Monkeys på OS-invigningen. Orkar inte överdosen av stolthet jag kände över mina grabbar. Och sen Beatles låten liksom. Inte en jättebra cover, men alltså. Symboliken i det, gott folk.
nånting som fjortonåringar och pundare lyckas med trots att de inte ens försöker
drömmen
Jag anser att R&B:n dog i och med att Destiny's Child splittrades. Det är min åsikt. Men. Genren är nu officiellt återuppstådd i och med Frank Ocean (kan ha nämnt det tidigare.....). Hur som, till min poäng - JAG OCH LISA HAR KÖPT BILJETTER OCH SKA ÅKA OCH SE R&B:NS ÅTERKOMST, SAMT INGRID KOLLEKTIVET PÅ WAY OUT WEST. Jag är så jävla lycklig just precis nu.
